Vägar till arbete

Förra veckan talade jag till ca 400 åk 2:or från ALG. Detta var mitt tal:

Jag heter Carina Boberg och är kommunalråd och sitter i Stadshuset som heltidspolitiker. Jag representerar folkpartiet, som är en av de fyra partierna som har majoriteten i Linköping.

Jag är också ordförande för bildningsnämnden och totalt, som ordförande och kommunalråd, har jag ansvar för skola och utbildning, barn och unga, arbetsmarknad och vuxenutbildning, SFI och integration, social ekonomi och stadsdelsutveckling, kultur och idrott…….


Välkomna tillbaks efter sommarlovet, hoppas att den har varit bra! Under detta läsår kommer ca 50% av er fylla 18 år och ni andra kommer att bli myndiga under åk 3. Ni får nu börja övningsköra och en del av er har kanske börjat med det redan. Och det är ju inte bara körkortet som hägrar när man blir 18 år, ni blir också myndiga och ni får också nu ett annat ansvar.

Ett ansvar som kan vara att man flyttar hemifrån, köper en bil och söker jobb, men inte förrän ni tagit studenten….eller hur!


För tre år sedan kom Asad till Sverige.
Han kom hit som tonåring, utan sina föräldrar. Han flydde från krigets och svältens Somalia. Ensam i ett nytt land, med ett nytt språk, hade han ett mål: att skapa sig en framtid.
I juni fick jag chansen att vara med på studentfesten där det firades att han och många andra nyblivna svenskar efter bara några år i Sverige hade lyckats klara gymnasiet. Ungdomarna på studentfesten hade en sak gemensamt: de visste vad de ville. Asad skulle söka vidare till en ingenjörsutbildning. Bland hans vänner fanns framtida lärare, läkare, kockar, bilmekaniker och företagare.


Jag får ofta träffa människor, i min roll som politiker, som lyckats överkomma hinder och nå sina mål. I det här fallet var det ungdomar som nyligen kommit till ett nytt land med ett nytt språk. Men det handlar lika ofta om personer som har lässvårigheter, som är rullstolsburna eller som bara känner sig utanför.

Jag läste denna rad som jag tycker säger så mycket; Det är inte din funktionsnedsättning som avgör om du är ”funktionshindrad”. Det är brister i miljön som skapar funktionshinder .

Utmaningarna som dessa ungdomar från Somalia har övervunnit är olika, men gemensamt för dem är att de vet vad de vill. De vet vart de vill komma.


Det har aldrig, någon gång, någonstans i världen, funnits så få hinder för människor att lyckas i livet, som det gör här i Sverige idag. Alla har möjlighet att utbilda sig. På gymnasium, komvux och folkhögskolor. Alla kan komplettera utbildningar, pröva olika jobb och praktikplatser och omskola sig på nytt.
Och då speciellt på den skola som ni nu går på, Ljunkan eller ALG som jag brukar säga. Möjligheterna är många.

Men den stora frågan är om man själv är redo att ta chanserna man får. Chanserna kan vara små och de kan vara stora, och de kan vara oväntade. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet
så det gäller att ha alla sina sinnen öppna…….


Ni som sitter här idag har gjort ert första stora livsval, att välja gymnasieprogram, och ni har nu gått ert första år på er utbildning. Några av er vet nog redan vad ni vill göra i framtiden, men många är fortfarande osäkra, eller har inte velat börjat fundera över det ännu. Det som jag vill säga till er idag är: våga sätta upp mål för er själva. Våga blicka framåt.

Utmaningarna kan vara allt från skoltrötthet eller svårigheter med det svenska språket till funktionsnedsättningar.
Utmaningarna kan vara många, men ni kan övervinna dem om ni vet vad det är ni vill. Och våga använda Dig av oss alla som är här idag – din skolkompis, din lärare eller någon som du träffat när di har varit på praktik. Så vänta inte alltför länge med att fundera ut vad som är just ditt nästa stora mål.

Är det att ta en yrkesexamen, att komma in på en viss högskoleutbildning, att resa runt världen eller att få ett visst jobb?

Det finns stöd att få. Det finns hjälpmedel, studieverkstad och vägledare. Det finns en andra chans och en tredje chans om ni senare i livet skulle ändra er. Men våga försöka, så kommer ni att lyckas.