Utsatta barn och ungdomar

Min titel på detta inlägg är Utsatta barn och ungdomar. En del av de artiklar som jag klippt ut från tidningar har dessa rubriker:

* "Fosterfamilj kan bli vanlig familj"
* "Stärk barnets rättigheter i socialtjänsten"
* "Vård för placerade barn"
* "Mer hjälp till utsatta barn"

Folkpartiet vill att kommunen ska ta sitt ansvar för de placerade barnen.
I torsdags fick folkhälsoministern Maria Larsson ett förslag till ny lag om stöd och skydd för barn och unga. Denna lag ger bl.a. kommunen möjlighet att starta en utredning utan föräldrars kännedom.
Folkpartiet vill att stöd ges till dem som ställer upp som familjehem. Vilket också denna utredningen stödjer - att kunna ge familjehemmen en bättre utbildning för då kan man rekrytera fler familjer.

Vilket behövs! Jag tror att vi är rätt många som läser upprop i dagspressen om att ställa upp som familjehem, och tanken har väl funnits där ibland och jag tror att den har funnits hos Dig också!
Men vad är det som skiljer mig från Dig som nu har tagit steget ut - att bli fosterförälder? Jag har en kollega som är fostermamma till ett syskonpar och har även två egna barn. Jag har en borgerlig kollega, där hon och mannen har haft sitt hem öppet för fosterbarn under många år. Vad är det som gör att de ställer upp? Trots ibland det dåliga stödet från kommunen?

Nu kommer en utrednng som säger att fosterförälder kan bli "riktig" förälder. Är det kanske det som gör att man tvekar - att man kommer att bli känslomässigt engagerad och vet att det kommer bli svårt att skiljas från barnet när man inte behövs längre?

Madelaine Pavlidis, ledamot för Fp i landstinget, skrev en debattartikel som handlar om att kommunen tar över föräldrarollen när man ett barn döms till LVU (lagen om vård av unga).
Hon tar upp att varje barn ska ha "sin" socialsekreterare för att kunna bygga upp en förtroendefull relation - det trodde jag att barnet redan hade! Vad jag lär mig mycket genom att läsa vad andra har skrivit

Ska vi slippa se rubriker om barn som far illa, både i hemmet och i familjehem, så måste hela samhället hjälpas åt. Stor uppgift för kommunen och som i sin tur leder tillbaks till oss politiker.
Som fritidspolitiker är det min uppgift att följa utvecklingen och läsa det som finns att läsa och att skriva om det! Jag inser mina brister och känner att det finns så mycket att lära sig. Och att lära sig kan man göra på olika sätt - ex. genom att blogga för att kunna få en struktur på sina tankar och samla på sig underlag för ett kommande politiskt arbete.

Till sist - folkpartiet vill även ha auktoriserade HVB-hem och som kan dras in vid missförhållande/Carina Boberg

Barnomsorg

I gårdagens nummer av Linköpings Tidning finns en artikel som handlar om en familj som måste flytta från Linköping för "kommunens snäva barnomsorgsregler". Pappan har sin arbetsplats i bostaden och vill inte passa barn under sin arbetstid.
Redan den 16 februari fanns det i Corren en artikel om detta, att en familj som fått tillökning och en pappa som arbetar hemma.
I samband med den senare artikeln dröjde det inte länge förrän reaktionerna kom från allmänheten. På Ordet fritt den 18 februari kan man läsa "Välj aldrig arbete före barn", "Betala dagisplatsen själva", "Ta vara på er tid tillsammans", "Hitta på egna aktiviteter" och "Orkar vi inte umgås med våra egna barn?"

Båda dessa familjer vill ha mer tillsyn än de 15 timmar som kommunen är skyldig att ge. I gårdagens artikel gör man en jämförelse med Stockholm som har generösare regler, med tillsyn upp till 30 timmar.
Är det kommunens roll att lösa arbetsplatsfrågan? För det är väl det som det handlar om egentligen?

Dessa båda pappor har sin arbetsplats hemma, en nyfödd som mamman tar hand om och sedan syskonet som då får vara på förskolan i 15 timmar. Pappan känner att han måste hoppa in och hjälpa till då det äldre barnet och ropar och om mamman är upptagen med den nyfödda. Eftersom han finns i huset och det äldre barnet har svårt att förstå vad som är arbetstid/fritid för pappan.

Jag kunde inte låt bli att göra ett inlägg i en annan debatt om 15-timmarsbarnen
2008, där jag skrev under Ordet fritt att "15-timmarsbarn orsakar köer till barnomsorgsplatser". Och det var samma sak där - det dröjde inte länge förrän allmänheten kom med sina åsikter. Men där blev det lite blandat, ""Sluta skyll på 15-timmarsbarnen", "Skyll inte barnomsorgskaoset på 15-timmarsbarnen", "Rika kommunen Linköping klarar inte av barnomsorgen" men även "Stackars föräldrar som måste ta hand om sina barn".

Och då är det dags igen, men denna gång skriver jag på min blogg!
Jag tycker att samhället, på alla vis och så långt som det är möjligt, ska hjälpa barnfamiljer med deras vardag. Men...... ska vi ha längre barntillsynstid för familjer, där man har fått tillökning och har 15 timmar, där pappan (som det gäller i dessa två fall) har sin arbetsplats hemma? Nej, det tycker inte jag. Och speciellt inte idag i det ekonomiska läge som kommunen befinner sig i.
Det är svårt att lösa alla problem som uppstår för en familj, som är i behov av barntillsyn. Men jag tycker nog att det ibland har gått lite för långt. Fungerar det inte att ha arbetsplats hemma så är det kanske en arbetsgivarfråga?

Att lägga in länk i texten är fortfarande min hemläxa, men det går framåt/Carina