Som politiker måste man ha denna inställning, ta det inte personligen! Men hur långt sträcker sig det "ansvaret"?
Om inte förtroendet finns kvar i de egna leden, då blir det väl personligt?
Nu är jag en snäll person, så jag kommer inte spy galla här på bloggen, men det känns surt, det måste medges!!
Hade jag inte fått så många frågor från mina väljare/verksamheter/kompisar m.fl så hade jag nog inte skrivit detta inlägg....som nu trots allt kommer att skrivas.
Många frågar varför jag ska sluta med politiken, var ju rätt formell i mitt tidigare inlägg, när jag meddelade att jag inte ställer upp för omval.
När Corren ringde, efter att ha läst mitt blogginlägg, så berättade jag varför - att jag inte accepterar den plats som jag fick på nya listan.
Analysera ville jag inte med en journalist och jag kommer inte göra det här heller! Men man kan ju alltid fundera - och tyvärr kom alla tankar på natten, då nattro ska råda för att orka med arbetsdagen.
Ja, det blev mycket tuffare än jag hade trott - dels att meddela att jag inte ställer upp för omval dels att försöka förklara varför - på ett snyggt sätt - men det känns surt!
Nytt begrepp för mig, det känns surt, när någon frågar hur det känns.
Nu är jag kommunalråd under 2014, fortfarande, trots att mina egna partimedlemmar egentligen inte vill ha mig - för vad kan annars plats 5 på den nya listan betyda?
Jag tycker nog - och detta är helt min egen personliga åsikt - att Folkpartiet i Linköping nog hade kunnat vara lite tuffare!
Att gå ut med tre kvinnor i topp - men det gjorde man inte.
Mitt hopp stod nämligen till att valberedningen skulle våga ta det steget, för då hade jag haft en liten chans att visa att jag ville avsluta det som jag har påbörjat - men icke sa nicke.
Var det dumdristigt att dra tillbaks kandidaturen? En del tycker nog det, men då känner dom inte mig!
Och jag kan inte låta bli att fundera, men inte längre på natten, trodde valberedningen verkligen att jag skulle köpa denna plats?
Men det får de själva svara på - precis som jag sa till Corren också!
Jag kan inte acceptera en femteplats, som jag sa tidigare.
Jag kan inte heller acceptera att göra som en del andra partimedlemmar - stå där och skrapa med ena foten och hoppas på något vettigt uppdrag!
Jag har varit med så pass länge nu i politiken, och då på kommunal nivå, att det är dom första på listan som får de bästa uppdragen. Tanken på att gå tillbaks till en nivå som ev. skulle vara säme än när jag kom in 2002, den köper inte jag.
Så efter den 1/1 2015 blir jag en fd kommunpolitiker.
Jag kommer inte ta några uppdrag alls, kommer inte heller att byta parti utan det troliga blir nog att jag lämnar folkpartiet som medlem.
Har en del tankar för framtiden, att parallellt med mitt lärarjobb på Vretagymnasiet, engagera mig i något - och då vill jag vara fri från politiken.
Har många planer på gång, en plan funderar jag på att verkställa redan under 2014 eftersom det inte strider med mitt uppdrag som kommunalråd. Resten får vänta till 2015 och framåt.
Eftersom jag inte ställer upp i valrörelsen så drar jag mig undan arbetet som gäller för nästa mandatperiod. Som debatter, torgbord, dörrknackning mm.
Men som kommunalråd för folkpartiet kommer jag stå i valtsugan och dra mitt strå till stacken - ett strå som trots allt är lite slokande.
Hoppas verkligen att alla har förståelse för det, att jag inte ställer på samma sätt som jag gjorde tidigare.
Du som läser detta och hade tänkt rösta på mig, så en liten vädjan - rösta på folkpartiet iallafall!
Ni som är medlemmar i partiet - ni har nu talat och jag tar konsekvenserna av det! Men jag har en liten fråga till er - hoppas verkligen att det inte är mitt privatliv som har styrt ditt "ickeval" av mig!
Så nu är detta inlägg skrivet, och jag får önska er alla Gott Nytt År!
lördag 28 december 2013
söndag 8 december 2013
Pressmeddelande om PISA
Om man inte når fram via PM så får man ta till bloggen!
Carina Boberg (FP) kommenterar PISA
Idag, tisdagen den 3 december, presenterade Skolverket resultatet av den senaste PISA-undersökningen. Studiens resultat är allvarliga. Svenska elevers kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap har försämrats ytterligare.
– Tyvärr var resultaten väntade. Mätningen gjordes för snart två år sedan på de elever som var den sista årskullen att gå alla nio år i grundskolan med den gamla läroplanen, de luddiga kursplanerna och få nationella prov, säger Carina Boberg (FP), utbildningsansvarigt kommunalråd i Linköping.
Sverige genomgår just nu ett utbildningspolitiskt systemskifte av stor magnitud som inleddes 2011/12. Den idag presenterade PISA-undersökningen är med andra ord den sista mätningen som endast utvärderar det gamla skolsystemet. I betänkandet Det tar tid – om effekter av skolpolitiska reformer (SOU 2013:30), som kartlagt när det systemskiftet kan förväntas ha effekt, konstaterar utredaren professor Per Thullberg att positiva resultat inte kan väntas i PISA 2012:
”Ett visst genomslag i form av förbättrade studieresultat kan förväntas tidigast vid de internationella studier som kommer att genomföras i mitten av 2010-talet. Effekten bör sedan kunna förstärkas gradvis fram till slutet av 2020-talet, allt annat oförändrat.” (s. 222)
– De satsningar som trätt i kraft de senaste åren är rätt väg att gå, med riktade satsningar mot matematik och läsning, en ny lärarutbildning, ny läroplan, nya kursplaner, ökad rätt till stöd i undervisningen och tidigare betyg. Den viktigaste åtgärden handlar dock om att höja läraryrkets status, så att fler högpresterande och passionerade studenter vill bli lärare. Det är ett reformarbete som har inletts med stora satsningar och där satsningarna måste fortsätta, säger Carina Boberg.
Kontakt
Carina Boberg
Utbildningsansvarigt kommunalråd i Linköping
0737-28 29 93
Carina Boberg (FP) kommenterar PISA
Idag, tisdagen den 3 december, presenterade Skolverket resultatet av den senaste PISA-undersökningen. Studiens resultat är allvarliga. Svenska elevers kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap har försämrats ytterligare.
– Tyvärr var resultaten väntade. Mätningen gjordes för snart två år sedan på de elever som var den sista årskullen att gå alla nio år i grundskolan med den gamla läroplanen, de luddiga kursplanerna och få nationella prov, säger Carina Boberg (FP), utbildningsansvarigt kommunalråd i Linköping.
Sverige genomgår just nu ett utbildningspolitiskt systemskifte av stor magnitud som inleddes 2011/12. Den idag presenterade PISA-undersökningen är med andra ord den sista mätningen som endast utvärderar det gamla skolsystemet. I betänkandet Det tar tid – om effekter av skolpolitiska reformer (SOU 2013:30), som kartlagt när det systemskiftet kan förväntas ha effekt, konstaterar utredaren professor Per Thullberg att positiva resultat inte kan väntas i PISA 2012:
”Ett visst genomslag i form av förbättrade studieresultat kan förväntas tidigast vid de internationella studier som kommer att genomföras i mitten av 2010-talet. Effekten bör sedan kunna förstärkas gradvis fram till slutet av 2020-talet, allt annat oförändrat.” (s. 222)
– De satsningar som trätt i kraft de senaste åren är rätt väg att gå, med riktade satsningar mot matematik och läsning, en ny lärarutbildning, ny läroplan, nya kursplaner, ökad rätt till stöd i undervisningen och tidigare betyg. Den viktigaste åtgärden handlar dock om att höja läraryrkets status, så att fler högpresterande och passionerade studenter vill bli lärare. Det är ett reformarbete som har inletts med stora satsningar och där satsningarna måste fortsätta, säger Carina Boberg.
Kontakt
Carina Boberg
Utbildningsansvarigt kommunalråd i Linköping
0737-28 29 93
lördag 7 december 2013
Med vilken rättighet tar jag beslut?
Jag har följt debatten om Alice Babs på Facebook och på Twitter, läst artiklar och läst blogginlägg
Och jag känner obehag!
Obehaget beror på att jag kan också ifrågasättas, som anhörig! Så till min fråga - med vilken rättighet tar jag beslut?
Jag har tagit obekväma beslut åt min make/för min make! Precis som Titti Sjöblom har varit tvungen att göra för sin mors räkning.
När kommer media kolla mina beslut?
När mina föräldrar kom på äldreboende, en med sekulär demens och en multisjuk, så fick jag också gå in och ta vissa obekväma beslut! Speciellt när den förälder med sekulär demens blev ensam!
Ska jag ut i media igen?
Vet ni alla som på olika sätt reagerat över Tittis beslut, vad detta handlar om?
Vet ni att det finns olika demenssjukdomar?
Jag har allför ofta fått dessa ord till dels, både när det gäller föräldern och maken, "Det märks inget!"
Och då har jag sagt, "Om du finns här dygnet runt, i olika situationer, så skulle du nog märka av sjukdomen!
Jag vill också att alla äldre ska få den vård de behöver! Jag vill också att de äldre ska få stimulans!
Det är inte det jag reagerar på, utan det är att här har hela Sverige fått ett reportage om en kvinna, där dottern har tagit beslut - som av en många anses fel!
Ska dottern till Alice oförmyndigförklaras? Ska jag oförmyndigförklaras för de beslut som jag tog för min förälder och som jag idag tar för min make?
Lite länkar som ni kan läsa:
http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/svensson-inte-var-mans-egendom/?fb_action_ids=10151879474268731&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582
http://bloggar.expressen.se/opinionsbloggen/2013/12/alice-babs-program-med-dalig-eftersmak/#.UqIuqdzXi3k.facebook
http://www.demenscentrum.se/Leva-med-demens/Berattelser/Titti-Sjoblom-berattar-om-sin-folkkara-mammas-sjukdom/
http://www.expressen.se/noje/alice-babs-dotter-sagar-dokumentaren/?fb_action_ids=10151879531168731&fb_action_types=og.recommends&fb_source=feed_opengraph&action_object_map=%7B%2210151879531168731%22%3A1440203746199331%7D&action_type_map=%7B%2210151879531168731%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D
För er som inte sett programmet så finns det här:
http://www.svtplay.se/video/1650580/alice-babs-forlorade-rattigheter
För er som vill läsa min blogg:
http://lewybodydemens.blogspot.se/
Där hitttar ni länkar till bla Bort med Skammen, Alzheimerföreningen, Demensförbundet och Demenscentrum
Ni kan även läsa på min blogg om att det finns olika demenssjukdomar! Det första jag fick lära mig när utredningen av min man började, var att inte säga att "han har demens".
Min man har Lewybodydemens, och det är inte "bara" demens. Men ni kan läsa mer om detta på de olika sidor som jag nu har länkat till
Snälla, se detta från två olika perspektiv och gå inte helt i medias ledband!
Carina
Och jag känner obehag!
Obehaget beror på att jag kan också ifrågasättas, som anhörig! Så till min fråga - med vilken rättighet tar jag beslut?
Jag har tagit obekväma beslut åt min make/för min make! Precis som Titti Sjöblom har varit tvungen att göra för sin mors räkning.
När kommer media kolla mina beslut?
När mina föräldrar kom på äldreboende, en med sekulär demens och en multisjuk, så fick jag också gå in och ta vissa obekväma beslut! Speciellt när den förälder med sekulär demens blev ensam!
Ska jag ut i media igen?
Vet ni alla som på olika sätt reagerat över Tittis beslut, vad detta handlar om?
Vet ni att det finns olika demenssjukdomar?
Jag har allför ofta fått dessa ord till dels, både när det gäller föräldern och maken, "Det märks inget!"
Och då har jag sagt, "Om du finns här dygnet runt, i olika situationer, så skulle du nog märka av sjukdomen!
Jag vill också att alla äldre ska få den vård de behöver! Jag vill också att de äldre ska få stimulans!
Det är inte det jag reagerar på, utan det är att här har hela Sverige fått ett reportage om en kvinna, där dottern har tagit beslut - som av en många anses fel!
Ska dottern till Alice oförmyndigförklaras? Ska jag oförmyndigförklaras för de beslut som jag tog för min förälder och som jag idag tar för min make?
Lite länkar som ni kan läsa:
http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/svensson-inte-var-mans-egendom/?fb_action_ids=10151879474268731&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582
http://bloggar.expressen.se/opinionsbloggen/2013/12/alice-babs-program-med-dalig-eftersmak/#.UqIuqdzXi3k.facebook
http://www.demenscentrum.se/Leva-med-demens/Berattelser/Titti-Sjoblom-berattar-om-sin-folkkara-mammas-sjukdom/
http://www.expressen.se/noje/alice-babs-dotter-sagar-dokumentaren/?fb_action_ids=10151879531168731&fb_action_types=og.recommends&fb_source=feed_opengraph&action_object_map=%7B%2210151879531168731%22%3A1440203746199331%7D&action_type_map=%7B%2210151879531168731%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D
För er som inte sett programmet så finns det här:
http://www.svtplay.se/video/1650580/alice-babs-forlorade-rattigheter
För er som vill läsa min blogg:
http://lewybodydemens.blogspot.se/
Där hitttar ni länkar till bla Bort med Skammen, Alzheimerföreningen, Demensförbundet och Demenscentrum
Ni kan även läsa på min blogg om att det finns olika demenssjukdomar! Det första jag fick lära mig när utredningen av min man började, var att inte säga att "han har demens".
Min man har Lewybodydemens, och det är inte "bara" demens. Men ni kan läsa mer om detta på de olika sidor som jag nu har länkat till
Snälla, se detta från två olika perspektiv och gå inte helt i medias ledband!
Carina
lördag 30 november 2013
Mitt tal på Kåldolmens dag
Syftet med denna kväll är en ”Påminnelse om att svensk kultur alltid har formats i samspel med omvärlden”. Känn på den – formats i samband med omvärlden……..återkommer snart till dessa ord.
Sedan 2010 har den 30/11 firats på olika ställen i Sverige som Kåldolmens dag, bland annat i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Linköping.
Den 30/11 är ju även Karl den XII:s dödsdag, som ni nog känner till, så varför Kåldolmens dag just denna dag?
Visste ni att det var Karl och hans mannar som tog kåldolmen till Sverige….och då är vi inne på tidigt 1700-tal. Nu var det inte precis den varianten av kåldolm som vi är vana vid utan maträtten vinlövsdolmar. Istället för vitkål som vi har i Sverige så är det vinblad som används.
Jag hade en dum fråga till Farokh om vi skulle få äta kåldolmar idag, men så är det inte!
Farokh lärde jag känna för ett antal år sedan. Vi satt och pluggade matte på Vretagymnasiet och jag tycker det är jättekul att vi kan fortsätta ha kontakt med varandra, men då utifrån ett annat perspektiv, jag som kommunalråd och han som projektledare för bland annat denna dag, i temat kärlek och respekt.
Farokh kom hit till Sverige 2003 och har under 5 år levt som gömd. Efter 9 år totalt fick han uppehållstillstånd och har arbetat med mycket …bland annat med musik och som producent.
När jag lärde känna honom så var det Glädjebussen som var aktuell, musiker och dansare från Iran som var på turne i Sverige…i en buss!
Farokh har startat föreningen Kram, som vill verka för mångfald genom musiken, kärleken och respekten. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen grät han, och jag förstår honom.
Nu idag kämpar han med kärlek, musik och gemenskap för att förbättra världen!
Oavsett religion
Oavsett politik
Oavsett etnicitet
Oavsett kultur
Oavsett vem Du är och vem Jag är,
så gäller kärlek och respekt för varandra!
Linköping säger nej till rasism! Vi måste bry oss om varandra och vi behöver varandras stöd, med kärlek och respekt.
Jag som kommunalråd för integration tolererar inte rasism, och jag tror vi är många som delar denna uppfattning.
Rasism kan vara så mycket, den smyger sig in på olika sätt -kan vi värja oss och klarar vi av stå emot trycket? Jag sa så här i mitt nyårstal 2012:
Det finns krafter som ifrågasätter vår demokrati, Din och Min, och detta tolererar inte Jag!
Och där behöver jag Er hjälp – att vi med gemensamma krafter ser till att år 2013 fortfarande är ett år där vi alla, som medborgare i ett demokratiskt land, kan känna oss trygga!
Vad betyder det att svensk kultur formas i samspelmed omvärlden? Är det bara musik, som vi ska få del av idag, eller är det något mer? Något som samlar oss alla – fred, rättvisa ….vad tänker Du på?
Farokh ser denna kväll som en hyllning till mångfalden, och det gör jag också.
Förutom Iran, som jag nämnde i samband med Glädjebussen, har Farokh också jobbat med Afghanistan.
När han läste om flickan Kabulay, som frös ihjäl i ett tältläger, bestämde han sig för att genom en
konsert samla in pengar.
Och det Farokh beslutar sig för, det blir gjort!
Så idag är det Syrien. Vi har alla sett bilder från det härjade landet och med dagens konsert
vill Jag och Farokh visa att vi bryr oss, att vi ser deras lidande och att vi alla kan göra någonting, om det nu så bara är en liten peng, alla bidrag tas emot.
Så njut av kvällens musik, ät av det persiska fikat och passa på att prata med varandra.
En stor kram till Er alla från Mig
Sedan 2010 har den 30/11 firats på olika ställen i Sverige som Kåldolmens dag, bland annat i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Linköping.
Den 30/11 är ju även Karl den XII:s dödsdag, som ni nog känner till, så varför Kåldolmens dag just denna dag?
Visste ni att det var Karl och hans mannar som tog kåldolmen till Sverige….och då är vi inne på tidigt 1700-tal. Nu var det inte precis den varianten av kåldolm som vi är vana vid utan maträtten vinlövsdolmar. Istället för vitkål som vi har i Sverige så är det vinblad som används.
Jag hade en dum fråga till Farokh om vi skulle få äta kåldolmar idag, men så är det inte!
Farokh lärde jag känna för ett antal år sedan. Vi satt och pluggade matte på Vretagymnasiet och jag tycker det är jättekul att vi kan fortsätta ha kontakt med varandra, men då utifrån ett annat perspektiv, jag som kommunalråd och han som projektledare för bland annat denna dag, i temat kärlek och respekt.
Farokh kom hit till Sverige 2003 och har under 5 år levt som gömd. Efter 9 år totalt fick han uppehållstillstånd och har arbetat med mycket …bland annat med musik och som producent.
När jag lärde känna honom så var det Glädjebussen som var aktuell, musiker och dansare från Iran som var på turne i Sverige…i en buss!
Farokh har startat föreningen Kram, som vill verka för mångfald genom musiken, kärleken och respekten. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen grät han, och jag förstår honom.
Nu idag kämpar han med kärlek, musik och gemenskap för att förbättra världen!
Oavsett religion
Oavsett politik
Oavsett etnicitet
Oavsett kultur
Oavsett vem Du är och vem Jag är,
så gäller kärlek och respekt för varandra!
Linköping säger nej till rasism! Vi måste bry oss om varandra och vi behöver varandras stöd, med kärlek och respekt.
Jag som kommunalråd för integration tolererar inte rasism, och jag tror vi är många som delar denna uppfattning.
Rasism kan vara så mycket, den smyger sig in på olika sätt -kan vi värja oss och klarar vi av stå emot trycket? Jag sa så här i mitt nyårstal 2012:
Det finns krafter som ifrågasätter vår demokrati, Din och Min, och detta tolererar inte Jag!
Och där behöver jag Er hjälp – att vi med gemensamma krafter ser till att år 2013 fortfarande är ett år där vi alla, som medborgare i ett demokratiskt land, kan känna oss trygga!
Vad betyder det att svensk kultur formas i samspelmed omvärlden? Är det bara musik, som vi ska få del av idag, eller är det något mer? Något som samlar oss alla – fred, rättvisa ….vad tänker Du på?
Farokh ser denna kväll som en hyllning till mångfalden, och det gör jag också.
Förutom Iran, som jag nämnde i samband med Glädjebussen, har Farokh också jobbat med Afghanistan.
När han läste om flickan Kabulay, som frös ihjäl i ett tältläger, bestämde han sig för att genom en
konsert samla in pengar.
Och det Farokh beslutar sig för, det blir gjort!
Så idag är det Syrien. Vi har alla sett bilder från det härjade landet och med dagens konsert
vill Jag och Farokh visa att vi bryr oss, att vi ser deras lidande och att vi alla kan göra någonting, om det nu så bara är en liten peng, alla bidrag tas emot.
Så njut av kvällens musik, ät av det persiska fikat och passa på att prata med varandra.
En stor kram till Er alla från Mig
tisdag 26 november 2013
Ställer inte upp för omval till nästa mandatperiod
Jag har alltid sagt att det är en förmån att få vara tjänstledig från sitt jobb och prova på något annat!
Men nu är det dags att gå vidare.
Den 31/12 2014 har jag varit politiker i 12 år. Först som fritidspolitiker i 8 år och nu som kommunalråd under denna mandatperiod.
Jag kommer att från den 1/1 2015 vara tillbaks i mitt civila jobb som gymnasielärare på Vretagymnasiet.
Carina
Men nu är det dags att gå vidare.
Den 31/12 2014 har jag varit politiker i 12 år. Först som fritidspolitiker i 8 år och nu som kommunalråd under denna mandatperiod.
Jag kommer att från den 1/1 2015 vara tillbaks i mitt civila jobb som gymnasielärare på Vretagymnasiet.
Carina
torsdag 21 november 2013
Rapporter från Landsmötet 2013
Kommer här att länka till några andra bloggar som skrivit om Landsmötet.
Jag håller inte med allt, som ex. pappamånaden, men många andra viktiga beslut som togs.
Så varsågoda -en liten sammanfattning av folkpartister som har bloggar
Först Staffan Werme, Linnea Darell, Anna Mårtensson, Karin Granbom Ellison, Ann-Marie Ekström, Olov Lindqvist , Olle Schmidt, Christer Sörliden och till sist Daniel Andersson
Många duktiga folkpartister som bloggar och detta är bara en del av alla som bloggar.
Jag håller inte med allt, som ex. pappamånaden, men många andra viktiga beslut som togs.
Så varsågoda -en liten sammanfattning av folkpartister som har bloggar
Först Staffan Werme, Linnea Darell, Anna Mårtensson, Karin Granbom Ellison, Ann-Marie Ekström, Olov Lindqvist , Olle Schmidt, Christer Sörliden och till sist Daniel Andersson
Många duktiga folkpartister som bloggar och detta är bara en del av alla som bloggar.
tisdag 19 november 2013
Farida Azizi, en av sju kvinnor i SEVEN
I dag och i morgon spelas SEVEN ute i våra stadsdelar. Berga i kväll och Skäggetorp i morgon, båda 18.30
Jag har förmånen att läsa upp Farida Azizi och hennes berättelse i morgon (idag har jag kommunfullmäktige). Andra har också läst denna roll, för SEVEN går runt i Sverige, Europa, Världen!
Vad är SEVEN? En dramadokumentär, som är baserad på ordagranna utdrag ur personliga intervjuer med sju ovanliga kvinnor som arbetar för att åstadkomma stora förändringare i världen.
Vital Voices Global Partnership ww.vitalvoices.org är en organisation med bas i Washington, D.C. De fokuserar på det viktiga arbetet med att främja och fostra global utveckling genom att stödja kvinnliga ledare och deras kamp för mänskliga rättigheter.
Som en fredsaktivist, har Farida Azizi arbetat för att främja de mänskliga rättigheterna för afghanska kvinnorna. Med en handläggare för den norska Kyrkans utlandshjälp (NCA) Afghanistan Program 1996-2000, övervakade Farida kvinnoprogrammet, som genomförs av NCA: s 20 partnerorganisationer.
I hennes ansvarsområden ingår kapacitetsbyggande program för afghanska kvinnor i fredsbyggandet och återuppbyggnadet av Afghanistan.
Hennes regelbundna resor i Afghanistan har gett henne nära kontakter med kvinnor från olika regioner. Hon har även tagit sina berättelser till FN paneler, CNN, The Washington Post, syndikerade radio och tv-nätet, för att betona nödvändigheten av att integrera och lyfta kvinnor i det offentliga livet.
Efter hennes vittnesmål, inför den amerikanska senaten i återuppbyggandet av Afghanistan, var Farida inbjuden att presentera president George W. Bush vid undertecknandet av afghanska kvinnor och barn Relief Act 2001.
Farida var en av de grundande medlemmarna av samarbete för fred och enhet, ett nätverk som åtagit sig att utveckla fred kapacitet på gräsrotsnivå.
Farida säger att om kvinnor hotas, är inte fred och utveckling möjlig. En röst för kvinnor och flickor som har tystats, är Farida profilerad i vår dokumentär pjäs, SEVEN.
(Kursiv stil - översättnimng av text jag hittade på internet)
Jag ska läsa Faridi! Och det finns några rader jag vill förmedla till er:
När det blåser på natten, minns jag mitt hemland, jag ser framför mig bergens skuggor, hur jag gömmer mig vid gränsen till Afhanistan, gränsen som jag korsar måmga gånger varje natt. Det är kvinnornas ansikten som får mig att gå, som leder mina steg mellan minorna.
Jag ser en kvinna som föder helt ensam för att under Talibanerna är det förbjudet för manliga doktorer att behandla kvinnor och kvinnor får inte bli doktorer.
Farida hjälper dessa kvinnor!
Om det inte finns någon mottagning, inget sjukhus, inga transportmedel, finns det ingenting. Så vi måste lära kvinnorna att vaccinera, om hygien, näring......
Farida måste fly, för sina egna barns säkerhet.
När jag är långt hemifrån tänker jag fortfarande; hur kan vi vara overksamma? När vi vet att folk lider?
Hon avslutar:
Det spelar ingen roll hur högt ett berg är, det måste finnas en väg så att man når upp till bergets topp. (ordspråk på farsi)
Jag är mycket tacksam för att jag får delta i SEVEN och jag berörs starkt av Farida, men även av Hafsat Abiola (Nigeria), Annabella de Leon (Guatemala), Inez McCormack (Belfast), Mukhtar Mai (Pakistan), Mu Sochua (Kambodja och Marina Pisklakova-Parker (Ryssland),
Jag har förmånen att läsa upp Farida Azizi och hennes berättelse i morgon (idag har jag kommunfullmäktige). Andra har också läst denna roll, för SEVEN går runt i Sverige, Europa, Världen!
Vad är SEVEN? En dramadokumentär, som är baserad på ordagranna utdrag ur personliga intervjuer med sju ovanliga kvinnor som arbetar för att åstadkomma stora förändringare i världen.
Vital Voices Global Partnership ww.vitalvoices.org är en organisation med bas i Washington, D.C. De fokuserar på det viktiga arbetet med att främja och fostra global utveckling genom att stödja kvinnliga ledare och deras kamp för mänskliga rättigheter.
Som en fredsaktivist, har Farida Azizi arbetat för att främja de mänskliga rättigheterna för afghanska kvinnorna. Med en handläggare för den norska Kyrkans utlandshjälp (NCA) Afghanistan Program 1996-2000, övervakade Farida kvinnoprogrammet, som genomförs av NCA: s 20 partnerorganisationer.
I hennes ansvarsområden ingår kapacitetsbyggande program för afghanska kvinnor i fredsbyggandet och återuppbyggnadet av Afghanistan.
Hennes regelbundna resor i Afghanistan har gett henne nära kontakter med kvinnor från olika regioner. Hon har även tagit sina berättelser till FN paneler, CNN, The Washington Post, syndikerade radio och tv-nätet, för att betona nödvändigheten av att integrera och lyfta kvinnor i det offentliga livet.
Efter hennes vittnesmål, inför den amerikanska senaten i återuppbyggandet av Afghanistan, var Farida inbjuden att presentera president George W. Bush vid undertecknandet av afghanska kvinnor och barn Relief Act 2001.
Farida var en av de grundande medlemmarna av samarbete för fred och enhet, ett nätverk som åtagit sig att utveckla fred kapacitet på gräsrotsnivå.
Farida säger att om kvinnor hotas, är inte fred och utveckling möjlig. En röst för kvinnor och flickor som har tystats, är Farida profilerad i vår dokumentär pjäs, SEVEN.
(Kursiv stil - översättnimng av text jag hittade på internet)
Jag ska läsa Faridi! Och det finns några rader jag vill förmedla till er:
När det blåser på natten, minns jag mitt hemland, jag ser framför mig bergens skuggor, hur jag gömmer mig vid gränsen till Afhanistan, gränsen som jag korsar måmga gånger varje natt. Det är kvinnornas ansikten som får mig att gå, som leder mina steg mellan minorna.
Jag ser en kvinna som föder helt ensam för att under Talibanerna är det förbjudet för manliga doktorer att behandla kvinnor och kvinnor får inte bli doktorer.
Farida hjälper dessa kvinnor!
Om det inte finns någon mottagning, inget sjukhus, inga transportmedel, finns det ingenting. Så vi måste lära kvinnorna att vaccinera, om hygien, näring......
Farida måste fly, för sina egna barns säkerhet.
När jag är långt hemifrån tänker jag fortfarande; hur kan vi vara overksamma? När vi vet att folk lider?
Hon avslutar:
Det spelar ingen roll hur högt ett berg är, det måste finnas en väg så att man når upp till bergets topp. (ordspråk på farsi)
Jag är mycket tacksam för att jag får delta i SEVEN och jag berörs starkt av Farida, men även av Hafsat Abiola (Nigeria), Annabella de Leon (Guatemala), Inez McCormack (Belfast), Mukhtar Mai (Pakistan), Mu Sochua (Kambodja och Marina Pisklakova-Parker (Ryssland),
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)