I dagens Corren, bilaga PAUS, kan man läsa om pappor som vill var pappor, men inte får.
En förälder säger:
Samhällets strategi vid vårdnadstvister är: bort med en av föräldrarna, så löser sig problemet. Och jag menar verkligen bort. Det är inte så att man får ett tidsbestämt straff ens, utan man döms på livstid. Och det tycks vara den som bråkar minst som blir bortglömd.
Mycket allvarligt och ett arbete för mig som politiker, så får det inte gå till!
PAUS fortsätter med redovisningen att runt 40 000 barn i Sverige inte träffar sin pappa alls. 150 000 barn träffar honom en gång i månaden, eller mindre.
Det finns en Pappaombudsman, Arne Wirén, som bl.a. drev fram revideringen av föräldrabalken 1998, den som skulle göra frånskilda mammor och pappor lika viktiga för sina barn. Idag driver han en juridisk byrå och arbetar som stödperson, konsult och juridisk ombud för pappor i tvister.
På Youtube kan man läsa intervjuer gjorda med pappor.
Din kandidat 2010/Carina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar