måndag 29 mars 2010

Motala tar över i kommunen

Ödesdigert för hushållen i Prästtomta

Jag är den första att beklaga att Linköpings Tidnings hemsida inte fungerar! DEN FUNKAR!!!

Men en stor del av artikeln är utifrån den ledare jag skickade in, och som Kenneth Uvegård fick tillåtelse till att plocka in i sin text! Det ni missar är den fina bilden på mig.....

Vid ett beslut om att öka ut området med ytterligare 1 000 ha kommer 40 permanenta hushåll att ligga alternativt gränsa till skyddsobjekt och skyddsområde.
Enligt Skyddslagen är grundförbudet på ett skyddsobjekt alltid tillträdesförbud. Detta kan kombineras med förbud mot att avbilda, fotografera, beskriva eller mäta skyddsobjekt utan särskilt tillstånd (det är alltså fullt möjligt att ha tillträde till ett skyddsobjekt men fortfarande inte få fotografera).Tillträdesförbudet kan begränsas till att endast gälla vissa tider enligt särskilt anslag. Vädjan som kommer från de boende, och som jag försöker få uppmärksamhet för, är att de vill ha hjälp från kommunen! De inser att det är svårt att påverka ett riksdagsbeslut och att de inte kan bestämma vem Sveaskog säljer sin mark till, men de kommer in i det sista att protestera mot denna utvidgning!

De boende har inte något emot att Försvarsmakten fortsätter med befintliga skjutfält. Men de vill inte att kommunen upplåter mer mark till miljöfarlig verksamhet! De boende i trakten av Ljung är idag oroliga och frustrerade när inte kommunen informerar och det är det bara jag och Roland Larsson (ordförande i Vreta Närråd) som har kontakt med dem. De har själva kontaktat med Sveaskog, Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Finansdepartementet.

Jag, som sitter både i Kommunfullmäktige och i Kommunstyrelsen, har aldrig hört att detta område diskuterats! Och ska jag vara ärlig, så visste jag inte så mycket om denna fina skogsbygd och hur stort skjutfältet var. Fick en mycket informativ guidning under en fin vinterdag och fick uppleva det öppna landskapet med alla gårdar och sommarstugeområde. Jag fick en pratstund med familjen som bor i Västra Klasbäck, som nu kommer att ha lång gräns mot militärens skyddsobjekt! Mannen i huset har redan fått flytta en gång tidigare, som 7-åring, då Kvarn utvidgade sitt område. Nu har jag inte varit inne på Prästtomta skjutfält men fick mig beskrivet att där är det idag ödemark.....alla hus är borta (även där mannen i fråga bodde). Är det framtiden för landsbygden i norra Ljung?

Hur kommer det att gå för familjen som kommer att bo i enklaver inne på utvidgade skjutfältsområdet? Där bor barn som ska till och från skolan varje dag. Skall Försvarsmakten ta hand om skolskjutsningen, i pansarvagn? Vad säger Barn- och Ungdomsnämnden om detta? De boende saknar stöd och engagemang från kommunen i dessa praktiska frågor. I min interpellation till kommunen, som ska upp i kommunfullmäktige den 30 mars, så finns frågan om kommunens kunskap om Garnisonsplanen.
· Har jag som politiker kunnat tillgå ett fullständigt beslutsunderlag när det gäller Garnisonsplanen?
· Garnisonsplanen är godkänd och information har gått ut till Linköpings kommun, enligt Försvarmakten, vem har man informerat och vilka tjänstemän är det som arbetar med dessa frågor
· Överlåter, i värsta fall, kommunstyrelsen i Linköping till Motala kommun att fatta beslut även å kommuninvånare i Linköpings vägnar i frågor rörande just Försvarsmakten och Prästtomta skjutfält
Jag ser med spänning fram mot den 30 mars, och det vet jag också att de boende i det berörda området gör. De kommer att sluta upp mangrant den dagen och förväntar sig av oss politiker och media att vi nu äntligen uppmärksammar denna fråga.

Carina Boberg, Folkpartiet


Min interpellation:

Linköping 2010-02-16
Interpellation till Linköpings kommunfullmäktige

Med anledning av den oro som hushållen i norra skogsbygden känner för en framtida utbyggnad av Prästtomta skjutfält, ställer jag dessa frågor:

1. Har politikerna i Linköpings kommun kunnat tillgå ett fullständigt beslutsunderlag när det gäller Garnisonsplanen, eftersom man inte minns att de diskuterat frågan när vi frågar dem?

2. Ingen politiker som de har pratat med känner igen dessa frågor. Jag själv har aldrig hört detta diskuteras i Stadshuset, utan enbart vid Vreta Närråd (när jag satt där under perioden 2003-2006) och när jag har prata med min kollega.

3. Garnisonsplanen är godkänd och information har gått ut till Linköpings kommun, enligt Försvarmakten, vem har man informerat och vilka tjänstemän är det som arbetar med dessa frågor?

4. Överlåter, i värsta fall, kommunstyrelsen i Linköping till Motala kommun at fatta beslut även å kommuninvånare i Linköpings vägnar i frågor rörande just Försvarsmakten och prästtomta skjutfält?

5. Har detta varit uppe i Kommunstyrelsen och Barn- och Ungdomsnämnden (ang. skolskjutsfrågan)?

De boende i bygden har inte något emot att Försvarsmakten fortsätter med befintliga skjutfält. Det finns inte några krafter i rörelse som protesterar mot BEFINTLIG VERKSAMHET, utan protesterna gäller den utvidgning man vill göra genom att ta mera mark i anspråk, ca 1 000 ha.

6. Kommer skjutfältet att utvidgas och vad innebär det i så fall?

7. Blir det nu eller om 10, 20 eller 100 år?




Carina Boberg
Folkpartiet

2 kommentarer:

SÅ sa...

Man skall nog som lokalpolitiker vara försiktig när det gäller att skapa opinion kring de få militära utbildningsförbanden som fortfarande finns kvar i Sverige. Med säkerhet kommer det inom snar framtid att bli ännu färre! För Östergötland är det viktigt att vi får behålla verksamheten Kvarn - Prästtomta och Malmen. Malmen har ju flygbegränsningar som gör att militärflyg måste betraktas som tveksam - regler som skapats av de boende. Tvekan inför satsning på Prästtomta kan ge sådana signaler att verksamheten helt försvinner från länet. Inte alls bra!

cb sa...

Hej SÅ
Synd att du inte kan berätta vem du är.
Jag tror inte att denna protest mot mer mark påverkar det som idag finns.
Min interpellation är dessutom riktad till Linköpings kommun, där jag vill ha svar på vad de gör för de boende.

Min uppgift som lokalpolitiker är att lyssna på de boende, oavsett fråga. Det är också viktigt för dem att vi lyssnar och förstår deras oro för vad som ska hända med deras hem.

Mvh Carina