Två toppkandidater som bloggar och inte alltid har samma åsikter....mums för Corren!
Men det är jättebra att även vi lite "äldre" har intressanta bloggar, som min kollega sa i morse.
Hade en diskussion på kvällen, efter jag skrivit mitt inlägg, därför den lite mer tveksamma tonen i Correns artikel.
Men jag tycker fortfarande, som lärare, att ansiktet ska synas i klassrummet!
Kul att samarbeta med dig Linnéa/kram Carina
fredag 6 augusti 2010
onsdag 4 augusti 2010
Folkpartifrågor, skolk och burka
Har inte hängt med riktigt med att blogga om folkpartipressmeddelandet om att skolk ska synas i betyget. Så nu har jag två saker!
Om en elev fått avslag på sin ansökan för en veckas ledighet (för ex. skidåkning) och ändå åker, så är det skolk!
Om en elev inte alls anmäler sin frånvaro, trots tillsägelser, så är det skolk!
Och då tycker inte jag att det är några problem att detta också syns. För gymnasiet är en träning inför arbetslivet, och närvaro är väl något som alla ska ha, eller.....
Sedan är det ingen som sagt att man inte ska göra allt som går, innan det gått så långt.
Men så är det ju även med brottslingar - vi lägger ner både tid och pengar på att förhindra brott - med det går ändå för långt ibland och det får också synliga konsekvenser.
Och det andra från FP är ju burkaförbud i klassrummet. Och jag håller helt med Jan.
Jag vill inte ha ett allmänt förbud, men skolan är en arbetsplats där man måste begära att ansiktet syns.
Gulan Avci skriver på Svt debatt idag om burkförbudet.
Och här kommer det andra folkpartister som har skrivit om skolk och om burka:
Roger Haddad - niqab och burkaförbud
Anna Steele Karlström - slöja eller inte slöja
Anna Lundberg - skolk ska synas i betyget
Christer Sörliden - att gå i skolan ska löna sig
Seved Monke Ajneståhl - hur kan man vara emot att skolk skrivs i betyget?
Linnéa Darell - minska skolket i skolan
Runo Johanssson - krafttag mot skolk i skolan
och Helena von Schantz - skolk i betyget
Om en elev fått avslag på sin ansökan för en veckas ledighet (för ex. skidåkning) och ändå åker, så är det skolk!
Om en elev inte alls anmäler sin frånvaro, trots tillsägelser, så är det skolk!
Och då tycker inte jag att det är några problem att detta också syns. För gymnasiet är en träning inför arbetslivet, och närvaro är väl något som alla ska ha, eller.....
Sedan är det ingen som sagt att man inte ska göra allt som går, innan det gått så långt.
Men så är det ju även med brottslingar - vi lägger ner både tid och pengar på att förhindra brott - med det går ändå för långt ibland och det får också synliga konsekvenser.
Och det andra från FP är ju burkaförbud i klassrummet. Och jag håller helt med Jan.
Jag vill inte ha ett allmänt förbud, men skolan är en arbetsplats där man måste begära att ansiktet syns.
Gulan Avci skriver på Svt debatt idag om burkförbudet.
Och här kommer det andra folkpartister som har skrivit om skolk och om burka:
Roger Haddad - niqab och burkaförbud
Anna Steele Karlström - slöja eller inte slöja
Anna Lundberg - skolk ska synas i betyget
Christer Sörliden - att gå i skolan ska löna sig
Seved Monke Ajneståhl - hur kan man vara emot att skolk skrivs i betyget?
Linnéa Darell - minska skolket i skolan
Runo Johanssson - krafttag mot skolk i skolan
och Helena von Schantz - skolk i betyget
tisdag 3 augusti 2010
Presentation 3
Genom detta foto, som visar det brev som min morfar fick från staten, vill jag nu berätta lite om min familj. Men först ska ni få läsa, lite bättre, vad som står i brevet!
"Åberopande Eder skrivelse den 1 sept. har Kungl. Utrikesdepartementet äran härmed att återställa Edert pass oviserat då den föregående viseringen utställd å sex månader enligt nu gällande passbestämmelser utan förnyelser berättigar till vistelse i Sverige tillsvidare.
Stockholm den 6 sept. 1920"
Min morfar är född i USA, av svenska föräldrar, men uppfattades som invandrare.....eller?
Om vi då hoppar ner i generationerna lite, så har jag idag 3 syskon, 10 syskonbarn, 8 syskonbarnbarn.
Jag har 8 kusiner och de har ett antal barn...har tappat räkningen!
Jag har släktingar i USA, Danmark, Mexico, Frankrike....några fler länder...?
Min man är från Dalarna och har en stor släkt på sin sida och som ni ser så har jag också en stor släkt på min sida, förutom den som min man och jag har tillsammans.
Nu ska jag fika med min man/Carina
måndag 2 augusti 2010
Nattbussar för linköpingsbor
Stort tack till Daniel Ny och David Gotthold, Folkpartiets killar, som skrev motionen och som Linköpings kommun biföll och verkställde!
/Carina
söndag 1 augusti 2010
Lite alster från Stina Boberg
Min yngsta dotter går på datagrafikerutbildning i Visby.
Här kommer några verk!
Streckgubben mm och hennes portfolio
Stolt mamma/Carina
Här kommer några verk!
Streckgubben mm och hennes portfolio
Stolt mamma/Carina
lördag 31 juli 2010
Presentation 2
Ni har ju fått kunskap om mina olika bostadorter och skolor. Men vad har jag jobbat med?
Jag var ju skoltrött, så efter åk 9 blev det arbete på Skogsfrid. På den tiden var det ett boende för utvecklingsstörda, och jag hade en typ av ungdomspraktik där. Men då uppfattade jag nog det med som ett jobb - för jag hade mer eller mindre "bott" där under två år!
Min älskade Ulf, som jag skötte om och hade med mig hem...vilka mammakänslor jag hade redan i åk 8, då jag "pryade" på Skogsfrid.
Lyckades dessutom med konststycket att få vara där 2 ggr!, och min käre Ulf var en orsak. Var där på lediga stunder och på helger....var mitt framtidsyrke!
Nu blev det inte så, men jag fortsatte faktiskt som vikarie på Skogsfrid efter ett avbrott på Rimforsa Lanthushållsskola (1/2 år) och au-pair jobb i Västtyskland hos Marie Redwitz (född Douglas och bördig från Stjärnorp). Vilken tid!
Var i Bayern under 1 år, lite för länge, så jag fick skriva in mig på Försäkringskassa igen när jag kom hem.....
Sedan kom en period då jag provade på olika arbeten. Först som vikarie på Skogsfrid, men käre Ulf hade gått bort och det kändes inte lika roligt längre. Det blev Linkopia, fotoframkallning under en lite längre period, sedan som bingoutropare! och slutligen Postterminalen på kvällssorteringen.
Fick familj och kvällsarbetet funkade inte så bra när jag sedan blev ensamförsörjare efter skilsmässa. Så innan det löste sig (var dåligt med barntillsyn!) så gick jag på socialhjälp ett halvår - så den erfarenheten har jag också!
Därefter började jag plugga! Först på AMS (elutbildning) för att sedan gå vidare till KomVux (var ju så roligt att plugga!) och till slut lärarutbildningen. Lång och krokig väg....men jag är nog en person, som vart efter tiden går, upptäcker vad jag är bra på!
Så förutom lite sommarjobb på posten, så är det som lärare jag nu är verksam som.
Har arbetet som lärare på Vretagymasiet sedan 1989, så landsbygdsfrågor ligger mig också nära!
Rösta på mig 2010/Carina
Jag var ju skoltrött, så efter åk 9 blev det arbete på Skogsfrid. På den tiden var det ett boende för utvecklingsstörda, och jag hade en typ av ungdomspraktik där. Men då uppfattade jag nog det med som ett jobb - för jag hade mer eller mindre "bott" där under två år!
Min älskade Ulf, som jag skötte om och hade med mig hem...vilka mammakänslor jag hade redan i åk 8, då jag "pryade" på Skogsfrid.
Lyckades dessutom med konststycket att få vara där 2 ggr!, och min käre Ulf var en orsak. Var där på lediga stunder och på helger....var mitt framtidsyrke!
Nu blev det inte så, men jag fortsatte faktiskt som vikarie på Skogsfrid efter ett avbrott på Rimforsa Lanthushållsskola (1/2 år) och au-pair jobb i Västtyskland hos Marie Redwitz (född Douglas och bördig från Stjärnorp). Vilken tid!
Var i Bayern under 1 år, lite för länge, så jag fick skriva in mig på Försäkringskassa igen när jag kom hem.....
Sedan kom en period då jag provade på olika arbeten. Först som vikarie på Skogsfrid, men käre Ulf hade gått bort och det kändes inte lika roligt längre. Det blev Linkopia, fotoframkallning under en lite längre period, sedan som bingoutropare! och slutligen Postterminalen på kvällssorteringen.
Fick familj och kvällsarbetet funkade inte så bra när jag sedan blev ensamförsörjare efter skilsmässa. Så innan det löste sig (var dåligt med barntillsyn!) så gick jag på socialhjälp ett halvår - så den erfarenheten har jag också!
Därefter började jag plugga! Först på AMS (elutbildning) för att sedan gå vidare till KomVux (var ju så roligt att plugga!) och till slut lärarutbildningen. Lång och krokig väg....men jag är nog en person, som vart efter tiden går, upptäcker vad jag är bra på!
Så förutom lite sommarjobb på posten, så är det som lärare jag nu är verksam som.
Har arbetet som lärare på Vretagymasiet sedan 1989, så landsbygdsfrågor ligger mig också nära!
Rösta på mig 2010/Carina
Linköping - en stad för alla?
Folkpartiet fortsätter att synas i Corren (tyvärr ingen länk) där två folkpartister blir intervjuade.
Dels Joakim Anrell, som ordförande i RFSL Linköping, dels Reza Zarenoe som får ge sin syn som landstingspolitiker. Bra!
I går fick jag in min debattartikel och idag blir Joakim Anrell intervjuad. Folkpartiet syns!
Jag kommer här att redogöra för artikeln:
"Det är betydligt lättare att vara hbt-person i Linköping i dag än för tio år sedan. Men det finns Linköpingsbor som inte vågar komma ut.
- Jag möter ungdomar som är förtvivlade, säger Joakim Anrell, ordförande i lokala RFSL"
I Folkpartiets "Handlingsprogram för Linköping 20101-2014" så vill vi att ett antal HBT-coacher utbildas inom kommunens förvaltingar. Dessa ska ha huvudansvaret för att korrekt överföra och följa upp kunskap om HBT-gruppen inom såväl skolan som omsorgen.
"Det förväntas att du är heterosexuell. Att du lever enligt normen. Om du inte gör det innebär vardagen ständiga frågor och kommentarer om ditt liv och din sexualitet."
Den 4 oktober 2009 skrev jag om normer och för bara någon dag sedan var jag inne på Ungdomsstyrelsen och hittade materialet
hon-hen-han.
"Ändå har mycket hänt den senaste åren. På 1990-talet var klimatet ett helt annat. Joakim Anrell, som flyttade till Linköping 1994, minns ett personligt telefonhot och personer i huvor med påkar utanför RFSL:s lokaler.
En gång blev jag nerslagen på utestället Maxim för att jag kysst en kille. Vi satt väldigt undanskymt vid ett litet bord, men en man såg oss från baren. Det var mer intolerant klimat i Linköping då."
Vi har i vårt handlingsprogram speciellt skrivit in om att Linköping ska bli en HBT-vänligare kommun. Alla människor måste känna sig trygga, oavsett om den kärlekspartner man väljer att dela sitt liv med är av sitt eget eller motsatt kön. Linköpings kommun har ett stort ansvar för att påverka denna samhällsutveckling.
Fortsätter med Correns artikel:
"-Att växa upp som tonåring och tvingas höra att homosexualitet är en stor synd kan bara få förödande konsekvenser för alla. Det är omöjligt att ändra sin sexuella läggning. Jag möter ungdomar från såväl muslimska grupper som pingströrelsen, som är totalt förtvivlade över att de inte kan vara den de är."
Linköping är idag på plats 22 av 290, vi kan bli bättre på att bli en kommun ur ett HBT-hänseende.
Nationellt:
SD har sin syn på homosexuella, vilket också Seved skriver om. Och Amanda, som jag skrivit om några gånger, var i går glad! Men nu har något hänt....kan det vara KD?
En som ser framåt!/Carina
Dels Joakim Anrell, som ordförande i RFSL Linköping, dels Reza Zarenoe som får ge sin syn som landstingspolitiker. Bra!
I går fick jag in min debattartikel och idag blir Joakim Anrell intervjuad. Folkpartiet syns!
Jag kommer här att redogöra för artikeln:
"Det är betydligt lättare att vara hbt-person i Linköping i dag än för tio år sedan. Men det finns Linköpingsbor som inte vågar komma ut.
- Jag möter ungdomar som är förtvivlade, säger Joakim Anrell, ordförande i lokala RFSL"
I Folkpartiets "Handlingsprogram för Linköping 20101-2014" så vill vi att ett antal HBT-coacher utbildas inom kommunens förvaltingar. Dessa ska ha huvudansvaret för att korrekt överföra och följa upp kunskap om HBT-gruppen inom såväl skolan som omsorgen.
"Det förväntas att du är heterosexuell. Att du lever enligt normen. Om du inte gör det innebär vardagen ständiga frågor och kommentarer om ditt liv och din sexualitet."
Den 4 oktober 2009 skrev jag om normer och för bara någon dag sedan var jag inne på Ungdomsstyrelsen och hittade materialet
hon-hen-han.
"Ändå har mycket hänt den senaste åren. På 1990-talet var klimatet ett helt annat. Joakim Anrell, som flyttade till Linköping 1994, minns ett personligt telefonhot och personer i huvor med påkar utanför RFSL:s lokaler.
En gång blev jag nerslagen på utestället Maxim för att jag kysst en kille. Vi satt väldigt undanskymt vid ett litet bord, men en man såg oss från baren. Det var mer intolerant klimat i Linköping då."
Vi har i vårt handlingsprogram speciellt skrivit in om att Linköping ska bli en HBT-vänligare kommun. Alla människor måste känna sig trygga, oavsett om den kärlekspartner man väljer att dela sitt liv med är av sitt eget eller motsatt kön. Linköpings kommun har ett stort ansvar för att påverka denna samhällsutveckling.
Fortsätter med Correns artikel:
"-Att växa upp som tonåring och tvingas höra att homosexualitet är en stor synd kan bara få förödande konsekvenser för alla. Det är omöjligt att ändra sin sexuella läggning. Jag möter ungdomar från såväl muslimska grupper som pingströrelsen, som är totalt förtvivlade över att de inte kan vara den de är."
Linköping är idag på plats 22 av 290, vi kan bli bättre på att bli en kommun ur ett HBT-hänseende.
Nationellt:
SD har sin syn på homosexuella, vilket också Seved skriver om. Och Amanda, som jag skrivit om några gånger, var i går glad! Men nu har något hänt....kan det vara KD?
En som ser framåt!/Carina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)