Barnfattigdom

Äntligen!

Vi har nu fått in vår artikel i Corren:Barns rättigheter alltid i fokus inom Folkpartiet

Att en del svenska barn har en tuff vardag är mycket beklagligt. Vi vill göra mer för att alla barn ska ha samma rättigheter. Det finns barn som lever i familjer med dålig ekonomi och som inte kan åka på semester eller idka förenings-/kulturliv. Vi vill att barnfattigdomen ska utrotas! Så frågan är var vi ska börja?

Socialdemokraterna ondgör sig i ett antal debattartiklar över alliansens politik och menar att den borgerliga majoriteten inte visar förståelse för problemet. De anklagar alliansen för att inte ta problemet på allvar och påstår att det är regeringens reformer som skapat allt fler fattiga familjer. Dessa påståenden är vilseledande och orättvisa.

Vi i Folkpartiet har alltid satt barnens rättigheter i fokus. Vårt förslag om att införliva barnkonventionen i svensk lag är ett tydligt exempel på detta.

Folkpartiet har länge kämpat för att alla barn ska få del av den inkomst som föräldrarna tillsammans har, även om föräldrarna inte bor ihop. Vi tycker att alla barn i första hand ska försörjas av sina föräldrar.

Vi är väl medvetna om att det finns brister i dagens system. Vi folkpartister vill införa en jobbstimulans i försörjningsstödet.
Det allra viktigaste, på lång sikt, måste vara att ha ett jobb och att få behålla en större del av sin inkomst!

Tack vare alliansens politik under senaste mandatperioden har skattetrycket för löntagaren sänkts, vilket gjort att många familjer har fått det bättre ställt. Dessvärre gäller detta inte alla och där behovet finns har vi ett viktigt jobb att göra. Att höja skatten är inte en hållbar lösning, utan tvärtom skulle det leda till att det blir mindre lönsamt att arbeta.

Genom riktade bidrag till skolor, som har många elever med sämre ekonomiska förutsättningar, kan kommunen bidra till att skapa bättre förutsättningar för dem. Samtidigt vet vi att det finns elever som kommer ut på utflykter som de kanske aldrig skulle annars göra - där skolan är ”motorn” i elevernas aktiviteter.

Alliansen har tagit flera genomtänkta beslut, till exempel busskort till alla elever oavsett skolform och samlad skoldag med möjlighet att bedriva sitt fritidsintresse.
Vi har även sedan en tid tillbaka Kulturskolan som är inne i den dagliga verksamheten på många av våra skolor.

Vi tänker fortsätta vår kamp mot barnfattigdomen och är överens för att intensifiera den!

Carina Boberg, ordförande Bildningsnämnden
Samad Tiemori, ordinarie Barn- och Ungdomsnämnden
Daniel Ny, ordinarie i Socialnämnden
Reza Zarenoe, ersättare i Bildningsnämnden
Åsa Wennergren, ersättare i Barn- och Ungdomsnämnden
Mattias Emanuelsson, ersättare i Socialnämnden

Är Linköping fattigt?

I tisdags på kommunfullmäktige fanns interpellationerna "Linköping - fattig stad" och "Vad gör kommunen för att minska barnfattigdomen?"

I Linköpings Tidning kunde man samma dag läsa "Är Linköping fattigt? Svar i kommunfullmäktige idag?" och två dagar senare, i samma tidning "Inget svar från Paul Lindvall, Barnen har fått det sämre i Linköping"

De svar som jag uppfattade som Paul lämnade var bl.a:
* Linköpings kommun fortsätter sitt arbete för utanförskap
* Linköpings kommun tar hand om sina flyktingar, även ensamma barn
* Jobblinjen - egenförsörjning, gäller även i Linköping
* Satsningar på företag/tillväxt

Jag tycker diskussionen, utifrån interpellationerna som S/V lagt, gällde mer Försörjningsstöd, Föreningsbidrag och Alliansens politik!

Kan bero på att vi borgerliga inte uppfattade budskapet som interpellanterna hade tänkte sig....eller?
Ska vi diskutera nivån på försörjnigsstödet så är det det som ska upp på ärendelistan, likaså nivån på föreningsbidraget.

Vi i Folkpartiet står för solidaritet, men är det samma sak som rättvisa?
Kan vi vara rättvisa när det gäller "kläder, fritidsaktiviteter, presenter och semester" (detta nämndes i den ena interpellationen).

Lyssnade på TV inför studenten, vilka olika skillnader som finns i kostnader för bal, presenter och kläder....men var går gränsen för vad samhället ska hjälpa till med?

Satt och pratade om semesterminnen på tisdagkvällen, över blockgränsen, vad vi själva gjorde som barn och vad vi har gjort med våra barn.

Finns så många olika utsagor hur man firar sin semester och vilka kläder man hade vid studenten.......men var går gränsen för vad samhället ska gå in?

Är jag "fattigare" för att jag åker till mitt hemland/ut på landet och träffar min mormor och morfar?

Hur ser en semestern ut för att den ska bli rättvis?

Det hjälpte inte att fler från den borgerliga sidan var uppe och talade om vad vi i Alliansen för Linköping gör - för vi sa inte
"Höj föreningsbidraget så att alla barn kan få spela ishockey!"
"Höj försörjningsstödet så mamman till sin blivande student slipper gå och be om extra pengar till kostym"
"Vi i Linköping tycker att Ohlyansens politik är bättre än Alliansens!"

Vi alla måste se till att det inte finns någon barnfattigdom - men vad innebär det?

En som funderar/Carina